Reflektion v 22 – 2016

Bosse HultqvistReflektion, UncategorizedLeave a Comment

Reflekterande dialog
Som ni reflektionsläsare säkert har förstått så har jag under den senaste månade haft en nästan kaotisk tid. Många spännande uppdrag och möten samtidigt som min privata situation varit turbulent med ett barnbarn som svävat mellan liv och död. Barnbarnets situation är något bättre vilket innebär fortfarande väldigt allvarligt och samtidigt inte lika livshotande som för några veckor sedan. Här kan jag verkligen intyga att reflektion och mindfulness har hjälpt mig och min familj att stå upp och kunna vara till något stöd för son och sonhustrun.
Denna veckas reflektion handlar mycket om mina arbetsmässiga upplevelser under de senaste veckorna. Å ena sidan kan jag konstatera att allt fler människor jag möter har olika form av stresspåslag, tycker att livet bara snurrar på, är frustrerade över livet och ledarskapet på deras arbetsplats o.s.v. Å andra sidan så konstaterar jag också att i de organisationer, vilka varit ett flertal den senaste tiden som jag är med i och skapar en dialog runt hur vi har det och hur vi vill ha det på vår arbetsplats, i vår ledningsgrupp etc. så spirar det en enorm positiv energi och en känsla av nytändning som skapar arbetslust och arbetstillfredsställelse.
”jag och mina tankar är betydelsefulla för helheten”. Tänk vad viktig denna känslan är, att bli sedd, bekräftad och accepterad för den jag är och att jag och min insats är viktig för helheten i företaget/organisationen. Jag möter en tjej som under en längre tid känt sig ensam och osedd av sin chef, som har fullt upp med sig och sin stress. Första gången kommer hon lite nedåt böjd med håret hängande framför ansiktet, lite blek om nosen och allmänt ifrågasättande av sig själv. Vi jobbar i två timmar och så får hon lite verktyg och arbetsuppgifter med sig hem. Nästa gång möter jag en helt ny tjej. Håret uppsatt så att hela ansiktet syns, rakryggad med trygga steg kliver hon in på kontoret och när vi pratar så har hon fått en helt ny framtidsbild med sig. Jag frågar vad som har hänt och hon svarar – ”äntligen var det någon som var intresserad av hur jag har det, jag blev sedd och bekräftad att jag var en helt normal person samt att mina hemuppgifter fick mig att fokusera på något som kan bli roligt framöver”
Jag tänker att ack vad viktigt det är för oss ledare att verkligen ge oss tid till våra medarbetare. Se dem, bekräfta dem, ge dem feedback på både det dom gör bra och det dom gör mindre bra samt låta dem vara med i den framtida utvecklingen av arbetsplatsen. Utgå från att alla vill väl och är villiga till att ta ansvar för den framtida utvecklingen. Förutsättningen är att du som ledare ser dem, ger dem lite av din tid.
Och som domedagsprofeten säger – ska du klara att ge andra tid och energi så behöver du först börja med dig själv. Ta hand om dig, stanna upp och känn efter vad du behöver för energipåfyllning, vad du ska säga nej till respektive jag till för att kunna fokusera på dina medarbetare och det som är viktigast just nu i ditt uppdrag.

Det är just detta som reflektion utifrån ett meditativt förhållningssätt handlar om.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *