Känslan, kan vara ”boven i dramat”

Bosse HultqvistReflektionLeave a Comment

Har ni ibland blivit överraskade av ert sätt att reagera, varför ni reagerade så starkt i en viss situation. Ni kanske har tänkt ”varför blev jag så arg, rädd, feg eller undvikande”. Ni kanske också har tänkt att ”nästa gång ska jag …..” och så kommer ”nästa gång” och ni agerar på samma sätt som vid förra tillfället.

Våra känslor har vi utvecklat mycket tidigt i livet, redan i fosterstadiet. Känslan talar tidigt om för oss vad som känns tryggt och bra respektive vad vi ska se upp med. Detta byggs på under hela livet och framförallt i barnåren då vi i de flesta fallen är beroende av vuxna, framförallt vårdnadshavare som leder och skyddar oss från faror. Detta gäller såväl fysiska som mentala faror.

Nu går det inte att undvika faror eller saker som gör ont på kroppen, i kroppen eller i själen. Det är vad vi kallar för livets törnar. En del av oss har fått fler och hårdare törnar än andra och några har fått samma törnar åtskilliga gånger. Alla dessa törnar minns kroppen. Kroppen har ett otroligt minne och det är i känslan som många av dessa minnen sitter för att i den stunden eller stunden innan törnen kom så fanns det en känsla som kroppen efterhand lärt sig känna igen som en otäck känsla.

Kroppen lärde sig också hur den kan hjälpa dig att undvika smärtan genom att försöka rädda dig från smärta så fort känslan började närma sig. Detta kallar vi för att utveckla överlevnadsstrategier som utgår från tre möjliga sätt att överleva – fly, spela död eller gå till attack.

Dessa överlevnadsstrategier var säkert bra när vi var små. Problemet är att kroppen minns allt utan att förstå att nu när vi är vuxna så kan vi hantera dessa situationer på ett helt annat sätt, just för att vi är vuxna. Det innebär att när denna otäcka känsla uppstår i ditt vuxna liv så sätter hela ditt överlevnadsbatteri igång och du gör på motsvarande sätt som när du var liten och när det drar igång så drar också alla dina stresshormoner igång vilket gör att du är beredd på att överleva.

Detta är väl okej om det sker lite då och då. Tyvärr är det så för allt fler och fler att vi går med dessa känslor och överlevnadsstrategier igång hela tiden vilket också innebär att känslor av oro, rädsla etc. är påslaget hela tiden vilket också gör att överlevnadsstrategierna och därmed stresspåslaget ligger på helspänn dygnet om. Detta är inte bra.

Så vad göra? Ta reda på vilka känslor som drar igång din oro, rädsla och dina överlevnadsstrategier. Utforska och träna på nya sätt att agera för att lära kroppen och hjärnan att du nu är vuxen och kan ta ansvar för dig själv utan att behöva styras av någon gammal autopilot. Tänk på att du inte är dina känslor och tankar utan du är den du väljer att vara och väljer att agera.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *