Vem är det som jagar oss?
Hur många gånger i veckan säger du till dina kollegor och medarbetare att jag har inte tid alternativt att du är en person som säger ”ja, det fixar jag” och sedan så glömmer du lika fort som du sagt det eller är du den som faktiskt stannar upp, känner efter vad du vill, har tid med eller att det är rätt att det är du som ska göra det som efterfrågas eller vara med på ett möte eller vad nu frågan handlar om.
Jag tror att de flesta av oss kan känna igen oss i de båda första exemplen och när jag själv gör detta så uppstår alltid en irriterad känsla i mig själv. Vad var det som gjorde att jag svarade så snabbt, utan att tänka till och alltid kommer jag på att det handlar om mitt ego, det vill säga min själviskhet. Den slår alltid till när jag inte är närvarande i stunden. När jag är frustrerad för något som har hänt, när jag är orolig över något som har hänt eller något som ligger framför mig, när jag har fyllt på med för mycket ”att göra nu” eller som en vän sa till mig. Att när du tappar kontakten med dig själv och med din andlighet (eng. spirit) då tappar du energi och du blir/känner dig otrygg, du vet inte fullt ut vad som driver dig och vad som ger dig mening med livet vilket gör att klarar inte att hålla kontakten med dig själv.
För mig har reflektionsstunderna, de dagliga blivit mitt sätt att få energi och skapa kontakt med mig själv. Det är utifrån dessa stunder jag hitta min livsenergi och ser vad som ger mig meningsfullhet här i livet. Det är utifrån dessa stunder som jag har energi över till andra, att stödja och uppmuntra samtidigt som jag också kan vara tydlig med var ansvaret för olika saker ligger.
Min dagliga reflektion är en guldstund i livet som ger mig möjlighet till glädje och trygghet. Att observera, det finns fler möjligheter till energipåfyllning. Stanna upp och känn efter vad som ger just dig energi och livsglädje.