Självrannsakan – med nödvändig hjälp av chefen
Med stor ödmjukhet tittar jag idag tillbaka på ett arbete jag haft med en person hos en av mina företagskunder. Det handlar om en person som under flera år varit en frustration för ledningen och under det senaste året även för kollegor.
När jag kom in under senhösten hade det kullminerat och vd:n hade slagit näven i bordet med orden ”att nu får det vara nog med problem med dig”. I detta läge var känslan och attityderna om och runt personen väldigt, väldigt negativa näst intill en rabiat inställning till personen. Jag konstaterade att det faktiskt fanns en riktigt god grund till denna negativa attityd.
Med ett djupgående själrannsakansarbete innehållande diskussioner, övningar, reflektioner, studiebesök och mycket annat så var gick det inte att få personen till att inse hur hens historia påverkade dagens beteende. Hen kunde inte se något samband, ”jag har haft en bra barndom, inget annorlunda än andra barn av min tid” var hens utgångspunkt. ”Hade bara alla andra gjort sitt så hade jag inte fått skuld för något” var en annan ursäkt till den negativa attityden om hen.
Jag som coach kunde och kan klart se ett flertal saker från barn- och ungdomsåren som påverkat och påverkar hens beteende idag. Jag ser tydligt vilka överlevnadsstrategier hen har och jag ser tydligt hur sargad hens självkänsla är vilket innebär att när hen själv vågar öppna upp så krävs det ett stort och djupt arbete för att stärka hens självkänsla – att jag duger som jag är.
Med detta långa arbete kände vi att nu får vi släppa den historiska resan och fokusera på vad som förväntas för beteende här och nu och utifrån detta titta på hur hen ska visa detta i arbetet. Resultatet av detta stämde vi sedan av med hens chef. Jag avslutade avstämningen med att ta upp diskussionen om hur äkta menat detta var hos hen, om hen verkligen ”hade dessa beteenden i kroppen, i sitt sanna jag” eller om det bara var för att hen var tvingad till dessa beteenden.
Nu kommer då äntligen förlösningen. Chefen säger till hen att ”jag vet att du har detta i dig när det bara är vi två men det händer något med dig när du träffar andra kollegor, kompisar, chefer etc. – varför gör du så här”. Chefen satte ord och bild på överlevnadsstrategin. Hen sätter på sig ett skyddskal så fort hen blir osäker om hen duger och äntligen bröt vi igenom skalet som jag knackat på i flera månader. Så nu har hen ”erkänt” vilket helvete som hen haft i sin uppväxt och hur detta påverkat hens beteende ända sedan småbarnsåren och vi har fått en grundplåt att bygga hens äkta självkänsla utifrån.
Ett stort steg för individen tack vare chefens öppenhet och ärlighet.