Har ni som jag upplevt att ni ibland blir väldigt besvikna på vad som händer och sker? Har ni upplevt den känslan av besvikelse när ni har tänkt och planerat något och så kommer det in någon annan och sätter stopp för detta? Har ni i denna upplevelse också känt er lite ifrågasatta och icke kompetenta?
Just så kände jag mig idag.
Jag känner mig både utbildad, erfaren och kompetent inom de olika områden som jag jobbar och lever med, därmed inte sagt att jag är fullkomlig. Som en självbevarelsedrift och viktig ingrediens i min kompetens är att ständigt utvecklas, breddas, få ny kunskaper och se nya sidor av mina kunskaper. Just så var det, att jag har tänkt mig att jag ska gå en kompletterande (som jag trodde) utbildning inom ett av mina områden. Allt för att få till mig lite nytt, få lite nya verktyg och möta kollegor inom samma ämnesområde.
Inom detta ämnesområde så är det så att det i Sverige idag finns en mycket duktig utbildare. En utbildare som också är verksam inom området och har blivit lite av en guru inom området och tyvärr i detta fallet så har jag inte tidigare utbildat mig hos denna leverantören. Anledningen till det är att när jag gjorde min grundutbildning 2006/2007 så fanns det flera bra leverantörer och jag valde en annan som numer enbart arbetar i Norge.
Varför min besvikelse och känslan av att bli ifrågasatt?
När jag kontaktar den svenska leverantören för att visa intresse för min vidareutveckling så får jag till svar ”du är inte grundutbildad hos oss och då gäller ……”. Det innebär att jag måste gå de 2 sista grundutbildningsdagarna plus diplomeringsdag igen. Jag har ju gjort detta för länge sedan och känner (kände) mig kompetent. Om jag inte gör det så får jag inte gå den vidareutbildning som jag är intresserad av och därmed får jag inga nya verktyg, ingen nyutveckling och därmed ingen breddning.
Visst, jag kan intellektuellt förstå att ska jag tillhöra och använda denna leverantörens verktyg så vill de ”ha lite koll på mig”. Min känsla i samtalet, ja den var allt annat än skön. Jag kände mig ifrågasatt, kände att min kompetens var ifrågasatt, börja till och med känna att jag kanske inte kan detta – tänk om jag inte blir godkänd. Ja, de negativa känslorna var många och de satt i ända tills i kväll när jag fick tillfälle att stanna upp och reflektera över frågorna – vad var det som hände i mig, om jag kan förstå leverantören och skulle jag agera på samma sätt.
Det jag blir klar över är att min stora besvikelse var att jag hade förutsatt att MIN plan skulle gå i lås utan några problem. Jag har en plan att jobba mer med det Reflekterande Ledarskapet och denna leverantörs utbildning och verktyg ska stärka mitt upplägg och arbete. Denna leverantören är bara ”ett bidrag” till min plan och det skulle genomföras när jag ville och när det passade mig.
Jag funderade överhuvudtaget inte på at jag kanske först skulle lyssna med dem innan jag planerade och tog för givet att MIN plan gäller fullt ut. Jag tog för givet att de skulle säga, ”självklart Bosse böjer vi oss för din vilja fullt ut”.
Mitt ego, min själviskhet har ånyo spelat mig ett spratt. Tack vare min reflektion i kväll så har jag blivit ett snäpp visare om mig själv