Jag läser Dagen Industri lördagen den 18 mars 2017 och om ICA-handlaren som slutade dricka, d.v.s. slutade dricka alkohol. Tänk dig en konsumtion av tre 75 cl flaskor starksprit om dagen samtidigt som han ”sköter” sitt jobb, kör bil, träffar kunder och medarbetare, föreläser om miljöpolicy och ekologiska varor.

Å ena sidan så skrämmer det mig att det får gå så här långt, att komma upp i den konsumtionen som Lasse Andersson hade innan han tog behandling måste omgivningen ha märkt av. Att ingen ställer sig framför honom och säger att du är sjuk, du behöver vård. Om någon ända hade gjort detta så hade Lasse med stor sannolikhet förnekat och då kräver det någon som tar honom i nacken och kör in honom till behandling. Så hade vi gjort om det varit cancer, hjärnblödning, hjärtåkomma eller vilken annan sjukdom som helst. Varför gör vi inte det med sjukdomen beroende?

Jag läser också om de nya siffrorna runt sjukdomen alkoholism eller rättare sagt beroendesjukdom.
– Alkohol och droger står bakom 25–30 % av sjukskrivningarna idag
– 25 % av alla arbetsolyckor beror på alkohol och droger
– 18 % av den vuxna befolkningen har mer eller mindre beroendeproblem och 10 % av alla
anställda har direkta missbruksproblem
– 30 % av männen och 20 % av kvinnorna dricker alkohol på en risknivå som direkt
äventyrar hälsan
– drogproblematiken kostar 3–5 % av den totala lönekostnaden

Allt detta säger att vi verkligen behöver lyfta upp denna sjukdom och prata om den som en sjukdom och inget annat.

Sjukdomen är dessutom tvådelad. Dels är det en ren fysisk sjukdom, din kropp är allergisk mot alkohol, den slår ut och bryter ned kroppen och det är en mental sjukdom. Den kidnappar din hjärna och ditt beroendecenter sätter allt fokus på att du ska tillfredsställa dig med alkohol och du blir oerhört manipulativ. Du lurar såväl alla runt dig som dig själv. Sjukdomen är dessutom direkt dödlig d.v.s. en beroendesjuk garanteras att leva kortare tid än vad som var tanken.

ICA-Lasse som artikeln handlar om har nu i sommar varit nykter alkoholist i 10 år. Sviterna av sin sjukdom är att han varje dag få ta ett beslut att avstå alkoholen d.v.s. han är fri att välja. Två hjälpmedel han använder är Sinnesrobönen som jag skrev om i förra veckan – Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden – och HALT som står för Hyngry, Angry, Lonely and Tired. När du gör något åt dessa känslor är det lättare att hålla sig borta från ett återfall.

Sinnesrobönen och HALT är något som jag, även om jag inte har beroendesjukdomen, verkligen behöver för att hålla styr på mitt ego och själviskhet.

Min erfarenhet är att en beroendesjuk, aktiv eller ej är en person med mycket driv och det vi kallar för entreprenörskap. Tänk när dessa sjuka kan ägna sina talanger åt goda saker i stället för att fokusera på sina droger, här har vi en verklig potential.