Under de senaste veckorna har jag mött ett flertal rädda ledare. Rädda för att tappa makt, bli avslöjade som inkompetenta, att inte synas och få bekräftelse, att bli bortvalda o.s.v.

Rädslorna är många och sätten att skydda sig är också många. En del blir maktfullkomliga genom att styra och domdera över allt och alla, i stora frågor och i små frågor. Andra blir tillbakadragna och vågar inte göra något, några blir servande och curlande ledare med förhoppning om att bli omtyckta, några vågar inte ta ett enda beslut själva och alla skapar de otrygghet, konflikter, motsättningar och framförallt oro i organisationerna.

I ett flera fall möter jag ledare som upplever att alla är emot hen. Framförallt upplever de att chefen är emot dem och när jag frågar ledarnas chefer så säger de att ”jag har minst en gång om dagen/veckan de sista månaderna sagt att jag gillar dig och att alla insatser jag gör är för att stödja dig”.

Det som händer när cheferna uttrycker sitt stöd och gillande är att ledarna inte tar in detta och de undrar varför gör de inte det.

Det jag ser i spelet dem emellan är ledare som är superrädd. Jag ser ledare som har gömt sig i sina skyttegravar och som dyker upp därifrån emellanåt och skjuter på allt som rör sig utan att först titta efter om det finns några reella fienden. Det jag känner och hör är att ledarna tror att alla är deras fiende, inte minst cheferna. Ledarna håller utåt sig i skinnet genom att vara mer och mer lugn på ytan och bli tystare och tystare i större sammanhang. Samtidigt bli de mer och mer stressad innanför bröst- och pannben.

Ledarnas chefer står där utan vapen och undrar vad som händer, varför inte ledarna hör att de är omtyckta som människor.

När jag berättar för cheferna vad jag ser hos ledarna så inser också cheferna att ledarna är oerhört rädda och att det är därför som ledarna har satt upp ett stort batteri av skydd, inte lyssnar för att de är superstressad inombords och därför distanserar sig mer och mer.

Ledarnas chefer undrar ”vad ska jag göra”?

Mitt första enkla råd är; Skriv på en stor lapp ”jag gillar dig!”, bjud in ledaren till ett samtal och lägg lappen framför ledaren utan att säga något. Låt det gå en bra stund och invänta reaktionen. Kommer det ett snabbt svar av typen ”jaja, det vet jag” så inse att detta är fortfarande ett skydd från en rädd ledare. Då säger jag att cheferna ska ta tag i lappen igen, lyfta den och lägga tillbaka den på samma plats och dessutom säga ”jag menar ärligt det som står på lappen”, detta ska cheferna göra ända tills cheferna ser på ledaren att hen tar in det innanför pann- och bröstben.

Nu kan chefen prata om vad de menar med ”att jag gillar dig”. Nu handlar det om att trygga den enskilde ledaren att hen är en ledare som chefen vill ha kvar och satsa på. Att alla insatser som görs är för att stödja och trygga ledaren, att ev. insatser som behöver göras för att rätta till fel, konflikter, motsättningar, felbeslut eller vad det månde vara är för att stödja den enskilde ledare. Cheferna ska vara tydliga med att dessa åtgärder kan/kommer innebära att den enskilde ledaren behöver förändra och utveckla sitt ledarskap.

Är det så chefen inte tror på den enskilde ledare d.v.s. att ledarskap inte passar hen då ska chefen vara tydlig med det. ”Jag gillar dig som människa och jag ser att ledarskap är något som du inta ska hålla på med”.

Hur mår den organisation som rädda ledare är ledare för? Ja, allt annat än bra.

Vilket innebär att hela organisationen tappar energi och kraft, negativa informella ledare får energi, konflikter och motsättningar mellan medarbetare uppstår mer och oftare än normalt, medarbetare vågar inget och börjar söka sig ifrån arbetsplatsen o.s.v.

Slutresultatet är försämrade kundrelationer och tappad lönsamhet, såväl human som ekonomisk lönsamhet.

Alla relationer i en organisation märker av ledare som leder utifrån rädsla i stället för att de leder utifrån sin värdegrund och sin personliga ledarfilosofi.