Nu är bloggen tillbaka efter ett lite längre uppehåll. Jag har bytt från en egen bloggsida till att blogga via vår hemsida www.motesplatsenab.se, en blogg som du också kan följa via Facebook. Här kan du också läsa alla gamla inlägg som jag gjort sedan 2014.

Tänk vad tiden går, nästan på dagen tre års bloggande om ledarskap, livets tankar, känslor och upplevelser. Allt från frustrationer till glädjestunder, precis som livets gång.

Idag är temat tillit. Som ledare och inte minst som människa i stort så går livet upp och ned eller om du vill uttrycka det som tungt och lätt. När det går lätt och livet är uppåt så upplever jag att då glömmer jag många gånger att vara tacksam för detta. Jag bara kör på som om att så är alltid livet och jag glömmer eller förtränger att före denna tid så har det varit tyngre, ibland väldigt tungt.

När jag, som just nu reflekterar tillbaka till de stunder som är tyngre i livet så kan jag konstatera att det är just under dessa stunder som jag lärt mig mest. Lärt mig mer om mig själv, om andra, om hur ”min” marknad fungerar, vad jag behöver fokusera på och framförallt att jag ska våga ha tillit till livets gång. Tillit till att så länge jag gör det jag ska göra, stannar upp och reflekterar över vad jag kan bidra med till andra d.v.s. vad mitt uppdrag är, så vänder den tunga tiden för eller senare och alltid innan det är för sent.

Det verktyg jag har tagit med mig i dessa tyngre stunder är faktiskt en bön som heter sinnesrobönen och den går så här: ”hjälp mig att acceptera det jag inte kan eller ska påverka, ge mig mod att förändra det jag kan förändra (d.v.s. mig själv och mitt agerande) och visa mig var gränsen går”.

När jag tydliggör detta för mig så infinner sig oftast en väldigt positiv energi för då börjar jag tydligare se vad jag kan göra. Jag börjar också lyfta blicken lite längre än bara den närmaste timman. Jag gläder mig mer till det jag har i stället för att tråna efter det jag inte har och framförallt så fokuserar jag på vad jag kan göra för andra i mitt liv, i mitt jobb, för mina vänner och min familj. Jag släpper mitt ego, mitt ego som får kraft av att jag blir rädd för att misslyckas och rädd för att mista den frihet jag behöver.

Jag är väldigt ödmjuk inför ordet och känslan av tillit. Jag inser varje gång jag har en tyngre period i mitt liv att det tar mig lite tid innan jag riktigt kan våga känna tillit. Numer har jag börjat bli lite mindre dömande mot mig själv och mer ödmjuk över att ”upp och ner” är livets gång som också jag ska leva.

Välkommen till min nya blogg.