”Tiden går och det är så mycket nu samtidigt som jag skulle har skrivit mina reflektioner, jag skulle ju bara först göra ……”
Så här skulle jag mycket väl ha kunnat uttrycka mig i dagens reflektion och sanningsenligt så är det inte långt borta att jag hade gjort det.

Att jag faktiskt nu inte skyller på omständigheterna denna gången beror nog på att jag har fått hjälp genom ett antal möten de senaste veckorna där jag mött kommentarer i likhet med min inledning. Det är dock en som jag framförallt tänker på och det är en ledare som ingår i företagets ledningsgrupp. Jag träffar hela ledningsgruppen och jag träffar ledarna enskilt. Efter några gånger så kan jag börja se ett ”spel” som finns i gruppen eller rättare sagt en försiktighet att inte trampa varandra på tårna, att inte driva om inte VD driver samt en falsk trygghet som med all säkerhet beror på att företaget går oerhört bra ekonomiskt.

En av ledarna, ej VD är i sin personlighet oerhört framåt, vill driva och ta tag i frågor framåt. Ledaren får energi av att det händer saker och av dynamik som kan finnas i grupper, dock ej denna. Efter ett par gånger så märker jag att ledaren är lite låg, jag uppfattar att h/h ”följer strömmen” och helt enkelt håller tillbaka sig själv. Jag känner det i energin i vårt möte och när jag lyfter upp det jag ser och känner d.v.s. att jag upplever h/h återhållsamhet och försiktighet samtidigt som jag känner att ledaren sitter på mängder av energi som inte kommer ut. Energi som ska/kan vara till nytta för företaget och ledaren själv så får jag till svar ”så gör man inte här, har aldrig gjort”.

För mig blir detta tändvätska. Jag sitter med en kraftfull ledare framför mig som inte nyttjar sin energi utan har satt sig på sig offerkoftan och satt sig i offerstolen. Ledaren har satt sig i denna sits för h/h är rädd för att stöta sig med kollegor, rädd för att köra över VD, rädd för att bli utesluten, uppfattas som den som stör friden och harmonin i gruppen. En av mina frågor var just om harmonin i gruppen och vid lite rannsakande så ligger det ett antal konflikthärdar under ytan så vi konstaterade att harmonin är falsk.

Min reflektion utifrån detta är att jag ställer mig frågan om hur många av oss som likt denna ledare lever i offerrollen. En offerkänsla som många gånger kommer från att vi är rädda att göra fel eller störa andra. En egoistisk offerkofta som vi tar på oss av rädsla, för att skydda oss själva, slippa ta ansvar och själviskt glida med och få avkastning på det andra gör för oss.

Självklart tänker jag också på mig själv och alla situationer som jag går in i offerrollen. Ställer mig frågan, vad får mig att bli offer? I de flesta fallen så har rädslan tagit överhand och jag har tappat min ledstjärna i min värdegrund. Så för ovanstående ledare kommer det att bli ett värdegrundsarbete och ladda h/h med sin värdegrund samt en hemuppgift i denna riktningen.

Ps. att jag inte skrivit reflektion på 3 veckor beror på att jag prioriterat annat Ds.