Denna frågan slog mig med all kraft efter förra veckans blogginlägg. Kan verkligen jag som utifrån mina värderingar vill visa på ödmjukhet, öppenhet, kärleksfullhet och att jag tror på alla människors förmågor också vara drabbad och hamna under den själviska slaven. Svaret är definitivt JA.

Om ni går tillbaka och läser mina olika blogginlägg så kan ni i många av dem direkt se hur jag talar om ”hur det ska vara” och bakom det finns definitivt ett eller flera uns av själviskhet i form av att visa upp hur duktig och klok jag är. Om det finns en tråd av själviskhet i varför jag skriver det jag skriver eller i det jag skriver så är det egentligen bara jag som kan svara på det. I min rannsakning av mig själv så kan jag om jag är ärlig mot mig själv se i vilken grad min själviskhet varit inblandad och drivande.

Det som fick mig att verkligen stanna upp och få mig till att rannsaka mig och mina syften var en helt annan privat händelse som inträffade i samband med mitt senaste blogginlägg. Det handlade om min dotters födelsedag och framförallt hennes födelsedagspresent som strulade. Både jag och min hustru blev mer eller mindre hysteriska för att vår plan strulade genom en butiks felagerande. Efter någon timma och genom att vi involverade vår dotter i vår hemliga presentplan så säger hon ”men mamma och pappa, varför är ni så hysteriska? Allt blev ju jättebra och jag är jättenöjd”.

När jag och min hustru reflekterade tillsammans efteråt så insåg vi att vårt agerande, vår frustration och aggression handlade helt och hållet om att saker och ting inte blev som vi hade tänkt och önskat d.v.s. vår själviskhet slog till. Det var till och med så att allt blev mycket bättre, vår dotter är mer nöjd nu än hon hade varit om vår plan hade gått igenom. Klok som hon är så säger hon i efterhand att det kanske var någon mening med att det inte blev som ni planerat.

Denna händelse fick mig att riktigt fundera och rannsaka mig och min syften med det jag gör i livet. Rannsaka mig vad det är som driver mig och mina beteenden i allt jag gör. Det var här som syftet med mina blogginlägg också kom i fokus. Ett syfte jag har är att dela med mig av mina upplevelser som kanske kan bygga på andras erfarenheter. Ett annat syfte är att någonstans skriva ned mina egna erfarenheter från mina stunder av rannsakan och visa på att rannsakan som jag pratar om kan se ut precis hur som helst, d.v.s. det är kravlöst. Ytterligare syfte är att som konsult och människa berätta om vad jag står för, vad som är rätt och fel för mig, vad som driver mig och därmed öppet visa mina värderingar till de som har någon relation till mig och vårt företag.

Så länge jag drivs av dessa drivkrafter och mina värderingar kan jag tycka att det finns en ödmjukhet i mitt syfte. Så fort jag börjar ”predika” och säga hur det ska vara då är jag definitivt inne på det själviska spåret. Så fort jag börjar skriva om hur duktig jag har varit i direkt form eller i inlindad form då är min själviskhet som jag också kalla mitt ego igång på tangentbordet.

Jag får trösta mig med att ingen, inte ens jag är fullkomlig och jag får vara oerhört vaksam på mig själv och se upp så jag leds av andra syfte än min själviskhet, mitt ego när jag bloggar. När jag ändå hänfaller dit och upptäcker det i efterhand får jag be om förlåtelse utan att döma mig som dålig. Jag väljer att se det som ytterligare en lärdom och tränar på att vara ännu mer uppmärksam på hur och när själviskheten slår till i mig.