Efter en intensiv period under maj och juni sitter jag nu Gotland, i Almedalen tillsammans med politiker, opinionsbildare, lobbyister och andra beslutsfattare. Därmed också sagt att jag inte tillhör Sveriges beslutsfattare utan är här för att uppleva vad som sker och om det kan vara något för mig.
Min första känsla är att här flyttar hela etablissemanget från Stockholm till Visby. Människor byter från kostym till sommarlätt klädsel, byter konferensrum till tältmöten, byter kaffet till rosévinet och fokuserar på att få synas och höras så mycket som möjligt. Därför rubriken om sommarkollo
Är detta bra eller dåligt?
Det kan jag idag inte avgöra eller ge svar på. Jag kan se och känna en härlig känsla där alla har tillgång till alla på ett lättsamt sätt. Jag känner en glädje och tillfredsställelse av att vi i Sverige kan ha denna frihet och respekt där jag på nära håll får se, lyssna och diskutera med våra politiker i olika möten och workshops. Detta är vi lite unika med och det ska vi absolut bevara.
En annan känsla som också uppkommer är om det blir ”mycket snack och lite verkstad”. Jag får en känsla av att det finns en hel del aktiviteter som uppstår just för att ”man ska vara här” och då skapar vi en workshop för att också skapa en legitimitet för att vara med. Jag hoppas att jag är helt fel ute här. Jag vill absolut inte döma någon för detta. Denna känslan handlar mer om mitt behov av att se en nytta och direkt koppling till ett resultat på det jag lägger min energi och mina aktiviteter. Denna känslan säger mig också att Almedalen nått sin peak. Möjligtvis kan 2018 komma upp i samma intresse och antalet deltagare med tanke på att det är valår. Kanske det blir mer fokus på politikerna, de politiska partierna och deras budskap och därmed mindre av andra intressenter som ”passar på” att vara här för att ha sina aktiviteter/kundevent etc.
Det jag bestämde mig för inför mitt besök och deltagande här på Almedalen var att ge samtliga politiska ledare en chans genom att lyssna på samtliga partiledares kvällstal. Jag har gjort detta hittills och jag måste säga att med ett öppet sinne så är det flera som gett mig en positivare bild och somliga som gett mig en mindre positiv bild ab dem som ledare. Vissa ledare har verkligen tagit tillfälle att visa vad de och deras parti vill framåt med tydlighet och vissa har bara pratat runt och varit otydliga. Ingen nämnd och ingen glömd. Lyssnar vi öppet och utan förutfattade åsikter vilket jag har försökt att anstränga mig till så får jag nya bilder av våra politiker. För mig både positiva och negativa vilket kommer att styra mitt val 2018.
En otäck känsla är dock att idag är det lördag och det återstår två partier, MP och M. Idag hällregnar det och redan i går kväll var upplevelsen den att ”i kväll är det sista dagen på Almedalen”. Vad jag säger är att de två partier som just nu tillhör de som har det som tuffast kommer sist i programmet och känslan i hela Almedalen är den att dessa två dagarna är lite av slaskdagar. Många lämnar idag, regnet håller folk borta, journalistiken drar ned sina bevakningar och t.o.m. SVT drar ned på sina debatt- och uppföljningsaktiviteter.
Vad säger detta?
Jo, det jag definitivt kan konstatera är, att är du i s.k. nedförsbacke då har du motvind på många sätt och då krävs ledare med mod. Mod som överbryggar rädslan att vara en förlorare. Utan politiska åsikter så måste jag säga att KD:s ledare, Ebba Busch Thor visade på detta mod i sitt tal. Ett parti och ledare som många kritiserat de senaste åren. Trots detta visade EBT upp en äkthet i vad hon och KD står för. Oavsett vad jag står för politiskt så visade hon, trots sin ungdom upp ett tydligt och modigt ledarskap.
Jag fick även känslan att skulle det inte gå bra för KD, d.v.s. att de åker ur riksdagen så kommer hon också att ta sitt ansvar för detta.
I dessa dagar finns det mycket att reflektera om, och även om det var ett tag sedan jag skrev om mina reflektioner så tillhör det sedan några år min dagliga rutin. Det som dock ligger kvar i mina tankar och reflektioner är hur länge till detta ”sommarkollo” kommer att existera i dess nuvarande form. Det jag definitivt tycker är positivt är partidagarna, att varje riksdagsparti har var sin dag där de på ett öppet, nära och avslappnat sätt berätta om sig, var de står och hur de vill leda Sverige framåt. Det är kanske detta vi kommer att se framöver vilket i sig blir lite av en tillbakagång till hur det var för 10-talet år sedan. Kanske platserna också är olika från år till år så att aktivitetsveckan blir lite av en stafett från ort till ort, från norr till syd.