Jag följer med intresse utifrån ledarskapet hela den debatt om Anna Kindberg Batras vara eller icke varande partiledare för Moderaterna.
Jag följer det utifrån ledarskapet och då tänker jag på hela ledarskapet för moderaterna och inte enbart AKB även om det är hon som står och få stå i centrum utifrån att det är henne och hennes ledarskap som kritiseras.
Vad är det jag ser, utifrån mina glasögon?
- Jag ser en partiledare som står och få stå väldigt ensam i stormen.
- Jag ser en partiledare med väldigt lite ödmjukhet och självinsikt då hon hela tiden pratar om ”Moderaterna har det jobbigt”.
- Jag ser en ledare som bakom det hårda och stela ansiktsuttrycket skakar i själen.
- Jag ser en flock som liknar gerillasoldater i forma av ”partivänner” som gör allt för att bakifrån skjuta henne i sank.
- Jag ser ett antal ”partivänner” som tycker detta är otäckt, som springer och gömmer sig för att de inte vill bli inblandade.
- Jag ser en partiledare där hornen har växt – ”jag ska vinna detta till vilket pris som helst”.
Detta som händer AKB har mer eller mindre hänt alla som varit ledare under några år eller längre. Vi har lättare tider och svårare tider som ledare, därmed inte sagt att alla ledare kommer får uppleva det drevet som AKB just nu får uppleva.
Om jag får gissa, en kvalificerad gissning så tror jag att AKB kommer att få lämna in inom kort, senast i samband med partikonventet som är om någon månad. Alternativet är att hon själv tar initiativet och avgår.
Varför tror jag detta?
- Jag upplever inte att hon har något stöd från övriga i partiledningen. Det är ingen som officiellt gått ut och markerat sitt hundraprocentiga stöd för AKB som ledare, förutom den nya partisekreteraren som pliktskyldigt igår skrev ”AKB kommer att sitta kvar som partiledare”. Snarare är det flera som gått in i ”gerillarörelsen”.
- Jag upplever inte att moderaterna riktigt ”tagit tag i problemet”. Samlat sig internt, gjort en åtgärdsplan, tydliggjort för AKB vad som behöver förändras i hennes ledarskap, gett henne stöd både praktiskt och officiellt.
- AKB har inte visat någon som helst ödmjukhet och självinsikt att det kan ligga en del i kritiken mot henne.
- AKB har inte visat någon som helst vilja att förändra sitt ledarskap.
Så summa summarum att tänka på som ledare.
Har du inget stöd från övrig ledning och styrelse då är det ett hopplöst läge. Visar du själv inte på en ödmjukhet, vilja att förstå och komma rätt i ditt ledarskap då är det definitivt kört.
Så, tyvärr AKB, jag tror att din tid som partiledare är över och just nu är det enbart egen tjurighet och dumdristighet som gör att du klamrar dig kvar. Det tragiska är att du är själv med och skär i det repet som du just nu klamrar dig kvar vid.
Din möjlighet, om det inte är försent är att du omgående stannar upp och är ärlig mot dig själv, ser dina brister och felsteg. Samlar ihop den innersta kretsen i moderaterna och ödmjukt lägger korten på bordet. ”jag ser att jag har brustit i detta, detta och detta. Det ångrar jag ärligt och jag vill gärna gottgöra det för er, för moderaterna och väljarna genom att…..”. Därefter öppnar du upp för en diskussion om vad övrigt som gått fel för er som parti och vad ni ska åtgärda, vad ni ska tydliggöra, vad ni ska baka ifrån o.s.v.
Efter det går ni gemensamt ut inom partiet, till alla partidistrikt och väljare genom media och berättar ödmjukt vad ni kommit fram till. Du och ni berättar att det är utifrån dessa åtgärder som ni på partikonventet ytterligare ska stärka moderaterna inför kommande val.
Här måste du ha säkerställt att alla dessa närmaste stödjer dig och det ni kommit fram till.
AKB och alla andra ledare – tänk på att som ledare i motvind att de är först när du visar ödmjukhet, empati och när du ärligt kan validera ”motståndarnas/kritikernas” syn och åsikter som det finns en möjlighet till närmande, samsyn och nytt förtroende.
Ps. detta skrivet helt utifrån ledarskap och hel opolitisk Ds.