Jag känner inte Leif Östling och aldrig heller mig veterligen träffat honom så jag kan inte ha några direkta åsikter om honom. Den bild jag har av honom är helt och hållet kommit från media och vid några enstaka tillfällen genom andra personer som ”känner till” honom.
Genom media har jag haft en relativt positiv bild. En god man med stort fokus på prestation. En man som vågat stå för sina åsikter, inte minst i olika diskussioner om sammanslagningar av Scania med andra bolag vilket han stretat emot när han inte ser någon annan vinst än att ””bygga slott”.
Så kommer då denna oförglömliga helg när han konfronteras med vissa pengaplaceringar, och vad händer?
Jo, som jag ser det så blir han dels rädd, eftersom han är avslöjad och hans ego/själviskhet slår till. Direkt i huvudet så skriker det ”jag har minsann betalat mer än tillräckligt i skatt i Sverige så jag har varit tillräckligt duktig” eller så kanske han känner ”att jag som jobbat så hårt för Sverige är värd lite mer än andra” eller någon annan ego-tanke och så kommer uttrycket som han inte han och stoppa innan han sa det, ”Vad fan får jag”.
För mig är detta en tydlig bild av egoutslag. Leif tappade totalt sin värdegrund och reptilhjärnan slog till direkt. Detta förmodligen för att det han har gjort d.v.s. placerat pengar utomlands för att undkomma svensk skatt, ej skatt i andra länder som är lägre strider egentligen mot hans värderingar, hans ego har inte kunnat motstå frestelsen att tjäna lite pengar till och nu kom några journalister på honom och han blev rädd.
Jag vet inte om det han gjort är helt lagligt (vilket jag förmodar/hoppas) eller om det är utanför lagen. I vilket fall så verkar det på hans reaktion som det är helt emot hans värdegrund d.v.s. det är inte etisk och moraliskt rätt att smita från skatteplikten i det land man bor där jag också nyttja skolor, sjukvård, äldrevård, vägar m.m. även om jag heter Leif Östling.
Vad lär vi av detta. Även om vi lever på rätt sida om lagen så finns det en annan lag som är viktigare för oss som individer och det är Etiklagen. I Leifs fall följer han lagen, tror vi och samtidigt faller han och hans gloria ned död utifrån etiklagen och det såret kanske aldrig läker. Tänk er att när Leif står i flygplanskön och har köpt en semesterresa för avkastningen på Maltaplaceringarna och bredvid honom står en Scania-anställd som betal med pengar som är skattade i Sverige, hur roligt tror ni det är att heta Leif Östling då? Även om det gått tio år.
Lärdom nummer två: följ din värdegrund och etiklagen så kan du alltid gå rakryggad i flygplanskön.