Ni som följer mitt skrivande och reflekterande har under den senaste tiden varit utan läsning. Inga bortförklaringar utan enbart val av mig att prioritera bort den öppna och skrivande reflektionen för en tid.

I min första reflektion för 2018 skrev jag avslutningsvis att det känns som ett utmaningens år och så känns det fortfarande. Personligen har jag många utmaningar och jag möter just nu enormt många människor som står i eller inför större utmaningar. Såväl för sig själva som för de företag de är ledare för och i.

De som har utmaningar med sin företagsverksamhet för att det inom vissa branscher har blivit lite tuffar har ju val att göra, hålla igen eller gasa eller något där emellan. Det gamla uttrycket att ”när det börjar storma så gäller det att våga hissa segel och börja segla” gäller för samtliga. Självklart planera och staka ut sin tänkta väg samt alternativa vägar för när det stormar så kan jag behöva ta till några av de alternativa vägarna för att komma framåt och för att överleva.

För de som har mer av personliga utmaningar så är det ett annat uttryck som gäller då dessa utmaningar kan kännas smärtsamma. Då säger vi coacher och terapeuter att ”smärtan är inte i vägen, den är vägen”. Ja, det kan kännas i hela kroppen när jag ska börja vända ut och in på mig för att komma bättre ut i nya beteenden och agerande. Det var som en kund sa till mig ”kroppen skriker nej fast huvudet säger ja” och precis så kan det säkert kännas för många.

Det viktiga i så gott som alla utmaningar är att våga gå igenom dem. De är då vi stärker oss. Lättast kan vara att smita iväg t.ex. ta ett nytt jobb på ett nytt företag, undvika att konfrontera den anställde eller sin kollega och skylla på att alla andra har fel och jag har rätt. För de som har utmaningar i sin företagsverksamhet så gäller att lita på sig själv, hitta nya sätt att driva verksamheten, öka trycket på marknaden, ta bort delar som tär o.s.v.

Jag har några exempel i min vardag där det verkligen gäller att våga stå kvar i snålblåsten. Dessa är något av de tuffaste jag kanske har mött i mitt coachingliv men tack vara en egen erfarenhet som ledare med några tuffa problem som jag tvingades gå igenom (ja, jag kunde inte smita även om jag velat) så kan jag stödja de ledare som just nu står mitt i stormens öga.

Tänk dig att möta en medarbetare som hela tiden ljuger, manipulerar och gör allt för att få bort dig. Tänk dig en kollega som fullständigt kör över dig varje gång ni är i samma rum och ska jobba tillsammans och dessutom låter dig göra allt jobb för ”jag” mår så dåligt. Tänk dig en riktigt negativ informell ledare som får med sig en hel ledargrupp mot dig på grund av att de andra ledarna inte våga säga ifrån.

Detta är utmaningar som duger och utmaningarna är här för att stärka oss!