Reflektion v 11

Bosse HultqvistReflektion, Uncategorized2 Comments

Jag möter ledaren och familjefadern som arbetat med sin personliga utveckling sedan början på1990-talet och som fortfarande 2014 känner sig förtvivlad över att livet är inte som han tänkt sig.

En vanlig morgonen startar med en känsla av kyla och avskildhet från hans fru, familjefrukosten som ska vara en energiboost för dagen slutar i ett krig med barnen och mannen/ledaren ger sig av hemifrån gråtande inombords. Att visa sin sorg och förtvivlan är tabu, tror han.

Bilturen till jobbet blir en enda sorgeresa där han gör allt för att mental stärk sig och skapa energi för dagens arbete. Ett arbete som består av tråkigt administrativ arbete utan egentliga möten med andra människor. Saknaden av möten med energifyllda människor gör honom ännu mer deppig, nästan depressiv. I detta stadie får han inte mycket gjort, inga nya initiativ, inga nya idéer, inga nya kontakter som tas och en sorg över att kreativiteten är som bortblåst.

Trots sitt stadie så tar han fram några av sina verktyg som han fått med sig i all personlig utveckling – mindfulness och reflektion.

Han känner igen den sorg han känner just nu, den har har känt tidigare i livet, mycket tidigare i livet. Efter fleras dagars reflektion i en mindful stämning så kommer han åt var och när,han har känt samma sorg. Sorgen handlar egentligen om en rädsla en rädsla som grundades tidigt i livet som handlar om att inte duga och inte vara tillräckligt duktig så att hans mamma skulle tycka om honom.

Den här rädslan har följt honom i hela livet och styrt honom till prestation och åter prestation. Han möter dessutom en kvinna som är glad så länge han presterar vilket gör att ha får styra sitt liv helt efter sin egna vilja bara han presterar och därmed är en man som andra ser upp till, berömmer, pratar gott om, tjänar bra o.s.v. Han känner sig omtyckt när han är i fokus och när han presterar, här finns hans livsenergi. När han inte presterar, vilket är få dagar så går det inte lång tid förrän rädslan kommer smygande och säger – så här kan du inte gå och slöa, du kommer inte att överleva

Han möter en ny kvinna som står för det han saknade, nämligen någon som tycker om honom för den person han är både när han prestera och inte presterar. En kvinna som vill ha kontakt med honom på alla plan, en kvinna som vill vara sedd och ompysslad och inte lever genom honom utan en kvinna som har sitt egna liv och sin egna identitet. Med den nya kvinnan bestämde han sig för att hitta en livsbalans mellan att prestera och att bara vara. Att få möjligheter att göra annat i livet, vara mer närvarande med familj och barn, få tid till reflektion och återhämtning, utveckla nya intressen utan prestation för andra o.s.v.

Nu borde livet leka och ändå gör det inte detta. Ledaren har fortfarande efter många år i den nya relationen fortfarande ångest när det blir tyst runt honom och rädslan slår till. Det har t o m gått så lång så att det räcker att hans hustru har en dålig dag, bråkar med barnen, vill vara för sig själv eller att stämningen i familjen går ned så slår rädslan till och hans ilska kommer fram. Just hans ilska har ökat i grad och i antalet tillfällen när den kommer fram. Han blir ordentligt arg.

När jag träffar honom och hjälper han att reflektera så kan se att hans ilska idag är kopplad till hans mamma. Han är ordentligt arg på henne och det är barnet i honom som fortfarande skriker när han idag blir arg. Hans kropp och känslor känner igen stämningar från barndomen när hans hustru eller barn bråkar, är lite nere eller talar om för honom att han inte duger. Numera tappar han fotfästet varje gång detta händer, han flyr eller blir jätte arg och skriker på barn och hustru.

Vi konstaterar tillsammans, det var inte rätt det som hände honom i barndomen och det var inte rätt budskap han fick i barndomen. Vi konstatera också att hans familj ska inte få klä skott för det som hände i hans barndom och att projicera frustrationen på någon annan fungerar inte heller. Hans möjlighet är att återigen arbeta med sig själv, lära sig ta hand om barnet i sig som utsattes felaktigt, lära sig differentiera d.v.s se att hans hustru och barn inte är hans mamma och de skickar inte de negativa budskap som mamman skickade och att nu är nu och barndomen var då samt att i terapin hitta sätt att ta hand om sig när han ”trillar tillbaka igen”

Vad lär vi om denna berättelse?
– vi kommer alltid att påverkas av vår historia
– vår historia går inte att skriva om
– det är vi själva som får lära oss att ta hand om oss själva och hur vi vill förhålla oss till vår historia
  det är ditt personliga ansvar hur du vill och ska leva ditt liv
– all förändring börjar alltid med mig själv

2 Comments on “Reflektion v 11”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *