Reflektion v. 39

Bosse HultqvistReflektion, UncategorizedLeave a Comment

Att lämna sitt ledaruppdrag på ett ansvarsfullt sätt

Jag följer efterspelet från valdagen. Min reflektion startar med valnatten där vi strax före midnatt hör hur Fredrik Reinfeldt släpper sitt ansvar som ledare. Hur tänker ni att den moderata parti-organisationen känner sig idag. Först en sorg att bli av med sin ledare, därefter en oro över hur ska det gå nu, sedan följer en form av inre panik över hur vi hanterar olika frågor och ärenden och sist men inte minst en ilska över att vår ledare/kapten lämnade oss i sticket, vind för våg mitt i en brinnande storm när vi behövde honom som bäst för att hitta en hamn, nödhamn.

Jag tycker å det bestämdaste att när du tar ett ledaruppdrag och därmed tar med din organisation på olika resor framåt så committar du dig också till att hitta en trygg hamn för din organisation innan du lämnar dem. Detta anser jag gäller ännu mer när du ”misslyckas” med att ta organisationen fram till den planerade hamnen, i Fredriks fall fortsatt regeringsarbete. 

Det finns ett undantag från denna regel och det det är om du är en katastrof som ledare och är på väg att köra din organisation helt i diket. När detta är på väg så finns det oftast en styrelse eller annan ledning som hjälper dig bort och som står beredd att ta vid och därmed trygga organisationen.


Mitt budskap här är att när du tar på dig ett ledaruppdrag då är det full fokus på detta utan att ha några bak- eller sidodörrar öppna. När du tar med dig din organisation på utvecklingsresor eller som i detta fall en politikersatsning så har du också ansvar för att fullfölja ditt uppdrag som i detta fallet innebär att tryggt landa in mitt parti i ett oppositionsuppdrag innan jag lämnar skutan. Jag anser att Fredrik Reinfeldt skulle ha väntat ett drygt halvår och fullföljt sitt ledaruppdrag innan han lämnade sin organisation.

PS. Denna kritik ska också övriga moderatledare ta åt sig som en efter en lämnar in. Vi ska också komma ihåg alla som röstat på moderaterna och dess ledare, hur svikna känner inte de sig. Jag är också ödmjuk inför hur Fredrik personligen mår och det kan förklara hans agerande dock ej ursäkta. DS.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *