Ärlig eller politisk eller kan jag vara både och samtidigt?
Jag vet inte hur det är för dig som läser detta om du emellanåt hamnat i inre bryderier om hur du ska förhålla dig. Jag har under min levnadshistoria gjort det vid en mängd gånger och den frågan jag inombords har ställt mig är ”hur ärlig kan jag vara här i denna situation?”.
Ärligt talat så har jag inte hunnit tänka tanken utan agerat och därefter tänkt tanken om jag var riktigt ärlig, varför jag var så politisk, varför jag inte stod upp för min åsikt o.s.v.
Med åren så har jag utvecklats på det sättet att jag i viktiga frågor för mig där jag hamnat och hamnar i diskussioner eller behövt/er välja mitt agerande så har jag stannat upp några sekunder och tänkt till. Mina tankar är då – vad tycker jag egentligen är rätt utifrån mina värderingar, hur vill jag egentligen förhålla mig och vad vill jag egentligen stå upp för i mitt ärliga jag. Svaren är i stort sett numera alltid – var ärlig mot din omgivning och mot dig själv. Är det inte politiskt rätt så är det rätt och ärligt mot din omgivning och dig själv.
Vad är det värsta som kan hända?
Ja, som egen företagare så kan jag bli utslängd av kunden, tappa intäkter och kanske någon som pratar illa om mig. Är det en risk jag vill ta? – JA, idag är det så och ärligt för 10 år sedan var det inte fullt ut så. Och vet ni, det känns väldigt skönt i det långa loppet att alltid vara ärlig med vad jag tycker och står för även om det inte alltid uppfattas politiskt rätt. Sedan ska jag erkänna att just i stunden när jag är ärlig så känns det ibland lite otäckt för jag kan ju hamna i en situation där jag är helt ensam om min åsikt för att jag tycker annorlunda än den omgivning jag är i eller att andra inte vågar vara ärliga utan är politiska.
Så numer går min politik ut på att vara ärlig i alla situationer