Det kärleksfulla ledarskapet

Denna veckas inlägg blir min reflektion för hela 2014 som jag tar med mig in i mitt liv 2015. Som du kan läsa in i rubriken så har jag en stark känsla och upplevelse av att ledarskapet och atmosfären på många arbetsplatser har blivit hårdare och mer egofixerat. Observera att det finns många fina undantag, undantag som också mår bra både ekonomiskt, marknadsmässigt och humant.

Höstens nyhetssändningar har vid flera tillfällen larmat om att sjuskrivningarna återigen kommer att öka och den största orsaken kommer att vara individens psykisk ohälsa, som vi i vardagligt tal säger – stress.

Jag är den första som skriver att var och en har ett personligt ansvar för sina liv och det måste var och en ta. Samtidigt är det så att vi som ledare har en enorm påverkan på hur våra medarbetare och medmänniskor har det på sina arbetsplatser, det vill säga på merparten av vars och ens liv.

Min erfarenhet och utgångspunkt är att de allra, allra flesta ledare och medarbetare vill göra sitt bästa på sitt arbete och alla vill ha ledare som vågar och vill vara ledare.

Jag tänker att vi behöver ledare som ser och bekräftar sina medarbetare, ger feedback. Ledare som tror på sina medarbetares kapacitet och möjlighet. Ledare som har ett potentialtänk om samtliga medarbetare. Ledare som lyssnar på medarbetarnas idéer och tankar. Ledare som tänker gott om sina medarbetare och vill dem väl och kan möta var och en där den befinner sig. Ledare som skapar förståelse för verksamheten, vad syftet är med det som var och en gör och hur det hänger ihop med helheten.

Kärleksfullt ledarskap innebär att jag sätter mitt ego i andra hand och låter mina medarbetare växa. Kärleksfullt ledarskap innebär att jag drivs av funktionalitet med balans mellan tydligt affärsmannaskap och långsiktigt välmående där verksamhet och medarbetare utvecklas och växer i samklang?

Medarbetare lämnar inte företaget, de lämnar ledaren. Kärleksfulla ledare har kvar sina värdefulla medarbetare!