Mitt personliga ansvar
Jag har tidigare skrivit om att vår tids stora ohälsoproblem är och kommer över en längre tid vara vårt psykosomatiska mående, i vardagen kallat för stress.
Stress kan uppstå av många olika anledningar och i det allra flesta fallen så handlar det om mig själv, det jag har med mig från min uppväxt, det jag fått som tidiga budskap i livet o.s.v. Till detta kan sedan omgivningen påverka oss i form av vilka ledare vi har, hur vi lever vårt privatliv samt vad som händer runt oss i form av jobbsituation, barnens hälsa, mannens/hustruns mående etc.
Vad som än påverkar oss så är vi vuxna personer som alltid har ansvar för vårt egna liv. Det innebär att vi själv måste ta ansvar för det vi gör, det vi utsätter oss för, det vi säger ja till och det som vår livshistoria påverka oss med. Det jag ser i många fall är att de flesta personer som jag möter har ett stort tryck på sig att vara duktig d.v.s. prestationstryck eller ett stort tryck på sig att ha koll på allt och alla d.v.s. stort kontrollbehov.
I just kontrollbehovet hittar vi också personer som jag kallar för en form av medberoende och då menar jag medberoende på det sättet att jag tar ett enormt ansvar för hur alla runt om mig mår, att jag har koll på så alla fixar det dom ska, att jag har koll på att alla runt mig inte utsätts för tråkigheter och jag fixar och trixar för alla runt mig. Till slut får jag alltid betala för detta kontrollbehov och medberoende.
Svaret på medberoendet hittar jag oftast i min uppväxtmiljö och här börjar mitt personliga ansvar att inte förneka detta utan få upp orsakerna i dagens ljus och lära mig att förhålla och hantera det som vill hålla mig kvar i ett ohälsosamt beteende/medberoende.
Det många undrar i denna förändringsprocess är hur det ska gå för alla andra runt om mig själv när jag släpper ansvaret för dem och längre fram i processen så uttrycker många att det känns skönt att bara få ta ansvar för sig själv.
För mig är grunden att vi ”alla” är kapabla att ta ansvar för oss själva och denna kapacitet börjar mycket tidigt i våra liv. Det innebär att våra barn också är kapabla i tidig ålder att successivt börja ta ansvar för sig själv och sina liv. Det de behöver är föräldrar som förebilder som tar ansvar för sig själv, sina liv och upphör att curla/skydda/fixa etc.