Två veckor med mer än fullt upp såväl privat som arbetsmässigt. Som en viss landslagskapten sa – det är full fart ända in i kaklet som gäller. Det är en divis som just nu gäller för mig. Det är å ena sidan väldigt roligt. Jag möter många människor, jag känner att jag kan bidra till något gott hos de jag möter, jag känner att de verktyg jag har kan vara funktionella för andra och på något sätt känner jag att jag bidrar till en bättre värld. Det sista kan uppfattas som stora ord från en liten man och så,får det vara.
Även om jag har hoppat över att skriva på denna reflektionsblogg så har jag faktiskt reflekterat och tränat mindfulness mer än någonsin och det har varit till en mycket stor hjälp. 5-10 minuters mindfulness precis innan jag träffar nästa person eller grupp. Jag kan släppa det som hänt innan, jag kan sätta fokus på det kommande mötet och jag kan be om vägledning under mötet. Ja, jag tror och upplever att när jag är öppen för vägledning och iinte låter mitt ego styra så får jag också vägledning från en högre makt som jag kallar Gud.
Några reflektioner utöver de egna mötena jag haft är:
– jag hörde på radion i bilen att vi kan rädda liv fr o m att barnet är i v22 och detta kan ske på 6 ställen i landet. Fantastiskt tänkte jag innan jag blev fullständigt upprörd när,jag hör chefen för region Skånes neonatal som säger i en mening. Ja, vi gör dock egna bedömningar om vi ska sätta in alla insatser beroende på hur efterlängtat barnet är, hur familjesituationen ser ut, hur många barn för övrigt det finns, hur länge föräldrarna har kämpat etc. Det gick kalla kårar i mig och kände att här är det ett gäng som spelar Gud och avgör utifrån yttre omständigheter vilka barn som ska väckas till liv och räddas. Fy på er!
– decemberöverenskommelsen, dagens skämt i politiken tycker jag. Här röstar jag på mitt parti och min politiske representant och så får de inte utöva och driva sin politik för att en minoritetsregering ska få en gräddfil. Tack Finn Bengtsson för att du står upp för dina väljare.
– skolavslutningen, en stolt pappa står i kyrkan, ser och lyssnar på sin son som är konfransier för avslutningen och bjuder fram sin tvillingsyster som sjunger så hela kyrkan tappar hakan. Stolt var ordet!
Nu är det semester och för min del innebär det att jag kommer reflektera än mer om livet, ledarskap, föräldraskap, kärleksrelationer och allt som kommer i min åsyn. Jag kommer att avsätta 30 minuter per dag för egen reflektion med hjälp av mindfulnessövningar.
Hur gör du?
Trevlig sommar, jag återkommer i augusti!