Jag måste ……
Har du någon gång känt att jag inte har den minsta lust och ändå så känner du att du måste. Precis så känner jag idag när jag sätter mig framför datorn för att skriva min veckoreflektion.
Det handlar inte om brist på uppslag utan det handlar idag mer om att jag känner mig splittrad. De kommande veckorna har jag relativt många och skiftande uppdrag vilket stjäl min uppmärksamhet. Jag känner mig en aning splittrad och koncentrerad på samma gång. Jag vet i stort hur mitt upplägg ska vara samtidigt som uppdragen innebär att jag är fullt närvarande och öppen för att helt styra om min agenda och därmed fokus utifrån det som händer i de olika mötena.
Det lättaste vore naturligt att bara strunta i att skriva om mina reflektioner denna vecka och återkomma nästa måndag. Tänk om jag känner samma sak då också, vad gör jag då? Och vad ska alla ni läsare tänka om mig?
Helt plötsligt infinner det sig någon form av prestation i min reflektion och jag ska reflektera för att ni läsare ska tycka att jag är duktig, en pålitlig bloggare som vi kan se upp till, en som vi alltid kan lita på o.s.v.
När jag nu efter en stunds skrivande inser att jag reflekterat om mina krav som jag känner utifrån, så tänker jag att en gnutta ödmjukhet mot mig själv och mot omvärlden hade inte skadat. Vad är det som säger att jag varje vecka måste prestera för er läsare, vad är det som säger att jag är en dålig person om jag inte skriver varje vecka, vad är det som säger att ni läsare skulle tycka sämre om mig bara för att jag inte skrev något denna vecka – och skulle ni tycka sämre om mig så överlever jag säkert ändå.
Så jag tar nu och avslutar min reflektion om att jag inte reflekterar denna vecka, blir ni ledsna får ni absolut säga till och jag ber er gärna om förlåtelse för jag är inte i stånd att reflektera.