I denna veckas reflektion kommer jag att vara lite kritisk till vissa företagsledare och ledare. 

I ett antal uppdrag som jag har så jobbar ledningsgruppen för ett företag eller ledargruppen i ett större företag engagerat med att diskutera hur de vill att ledarskapet ska se ut. Alla vet precis vad ett bra ledarskap är, hur det ska se ut i deras företag och hur de själva ska vara som ledare. I många diskussioner säger var och en i samma andemening att nu ska vi verkligen ta tag i vårt ledarskap och vi ska verkligen låta vår filosofi få visa sig i praktiken.

Bra intentioner och sedan så händer nästan inget. Ledaren säger att vi ska nu gå hem och träna, vi är jättenöjda så här långt och vi ska fundera på vilket stöd vi behöver. Jag säger alltid att ska ni var och en gå från ord till handling så krävs det i de flesta fallen ett individuellt stöd/coaching, en utmanande coaching.

Min erfarenhet är den att var och en som ska utveckla sig behöver en individuell hjälp för att se vad det är som hindrar i vardagen, hur h/h ska komma förbi hindret och vad det nya beteendet innebär. Till detta så ligger det stora stödet i att få individen att ta de nya stegen i verkligheten trots att hjärnan skriker nej, nej. Det är att gå emot den inre nejrösten som är den stora utmaningen för var och det som hindrar att många inte tar något utvecklingssteg.

När du som ledare tar hjälp i din egna utveckling så får du på köpet insikter och redskap för för att själv  coacha och stödja dina medarbetare i deras utvecklingssteg. 

Så tag egen hjälp i din personliga ledarutveckling så blir du bättre på att utveckla dina medarbetares potentialer.