Styrd av tekniken – en stressfaktor
Nytt år nya möjligheter, tänker jag dagen innan jag ska börja arbeta igen. Sätter mig på kvällen för att lite ”mindsätta” mig själv, se vad är det som ligger framför mig de närmaste två dagarna. Tar fram min iPad för att kolla igenom kalendern och mina påminnelser d.v.s. där jag lägger in allt jag ska göra i framtiden, alla kontakter jag ska ta framöver, det jag ska leverera framåt o.s.v.
Poff, säger det (känns så) och allt försvinner när jag öppnar programmet. Svetten rinner, frustrationen stiger långt över hårstråna och jag bara skriker rätt ut – vad i hela friden händer.
Allt och då menar jag allt är borta. Inte en enda påminnelse (att göra listan) är kvar, det är blankt/tomt. Går snabbt in på kalendern och som tur är så är det mesta med där förutom de aktiviteter jag lagt in mellan jul och trettondag.
Iskall sätter jag mig ned i en fåtölj och känner bara en längtan av att försvinna.
Till saken hör att jag under trettonhelgen varit med på ett träningsläger för dansare och lärt dem mindfulnessträning där ett av budskapen är att lära sig acceptera allt som händer, själva händelsen för att lägga sin energi framåt, förbättring, åtgärd o.s.v. Här känner jag verkligen hur svårt det är att acceptera att jag är i den situationen jag är i och hur beroende jag är av tekniken.
Det går åtskilliga timmar åt att acceptera händelsen och framförallt acceptera att jag inget kan göra förrän Apple-supporten öppnar dagen efter. Där får jag en första hjälp med att återskapa delar av det borttappade och idag efter ca 5 timmars support från olika personer är jag inkopplad hos seniorsupporten som nu ska ta hjälp av specialtekniker för att gå till botten med hur detta kunde hända.
Är detta en signal till mig och i så fall, vad är meningen med signalen, vad vill den säga mig eller vad är det den vill pröva mig med. Det är denna fråga som just nu upptar mig. För jag tänker att det måste finnas någon mening med att detta händer. Är det att jag ska släppa kontrollen för jag kan inte ha kontroll på allt och släpper jag kontrollen så blir jag mer spontan och tvingas ännu mer lita på min intuition. Kan det vara så?