Reflektion v 7 o 8 – 2016

Bosse HultqvistReflektion, UncategorizedLeave a Comment

Svårt att se min del och därmed mitt ansvar i saker som inträffar
För att vara riktigt ärlig från början så är det för mig klart lättare att se min del och det jag har påverkat i saker och händelser som gått bra. Däremot har jag inget behov av att skryta med det utan berömmelsen kan jag lämna till andra medverkande. Samtidigt är det också skönt och roligt när jag ser att jag påverkat till något positivt och får feedback på detta.
Problemet är när det händer saker som går mindre bra, när det inte går som jag vill, när människor inte ställer upp på mitt upplägg eller responderar som jag tänkt och vill. När det går, som man säger käpprätt åt helsike då kan jag oftast säga att ”här gjorde jag fel” samtidigt som jag gärna vill få med mig fler i felagerandet så jag slipper stå själv som ”skurk”.
Nej, problemet är när det inte blir som jag har tänkt mig, när saker och ting inte faller på plats som jag vill, när människor reagerar annorlunda mot min plan o.s.v. Då uppstår en frustration i mig och jag blir mer eller mindre arg för att de inte förstår mig och reagerar som jag vill. Här har jag något att kämpa med.
Jag har ju lärt mig ”allt” om reflektion och jag lär ut ”allt” om reflektion samtidigt som jag själv får kämpa med min självreflektion. Kämpa med att se min del, vad jag gjorde som inte fungerade, hur mitt ego och mina rädslor spelade in i mitt agerande, vad som gjorde att jag inte kunde möta min medmänniska ”där hen befann sig”.
Det sägs att många människor jobbar med det de själva behöver mest och i detta fallet finns det mycket som pekar på denna sanning. Min stora utmaning är min rädsla att inte lyckas i alla situationer, vad nu lyckas är. För mig är lyckas att jag hjälper alla att må bra, fungera bra som individ eller tillsammans i grupp, att få beröm, vara efterfrågad, vara inblandad och medverkande i framåtdrivande aktiviteter och utmaningar som jag lyckas i o.s.v.
När jag reflekterar över saker som hänt eller ska hända så efter ett bra tag kommer alltid någon av dessa rädslor upp och varje gång (dagligen) blir jag lika förvånad och irriterad på mig själv. Många gånger kan jag behöva reflektera över samma händelse flera gånger innan jag ser min del och hur mina rädslor ”gömmer sig” bakom mina agerande. Att inte dessa rädslor kan släppa någon gång.

Det innebär å andra sidan att tack vara att jag reflekterar i stort sett dagligen så har jag möjlighet att se på rädslorna, i vilka situationer de slår till och förbereda mig framåt förutom när de i en given situation slår till utan att jag är beredd. Jag inser också att ska jag gå framåt i livet och inte styras av mina rädslor så behöver jag min dagliga reflektion och alltid inför uppdrag med människor och organisationer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *